Mamili's blogg

Mamili's blogg

MIRAKELVALPEN KOSMOS

NyttPosted by Liv Gade Fri, November 03, 2017 10:53:52

Dette er en FANTASTISK og ufattelig historie, hvordan kan dette skje????

Denne artikkelen er publisert tidligere i svensk leo nytt, men ønsker igjen å rette fokus mot hvor viktig det er å ikke gi opp håpet. Helt utrolig, men da Helena ringte og fortalte den gledelige nyheten at Mamili's Fjeldvang King "Kosmos" er røntget med HD A og AD 0, fikk jeg gåsehud over hele kroppen og tårer som igjen trillet, denne gangen av glede:

VIRKELIG ET MIRAKEL - etter å ha blitt dømt nedom og hjem av veterinærer

OCD – Kosmos mirakelhunden

Av Helena Skärström

Vid min sida ligger en lurvig gobit på 10 månader med gott hopp om livet. Något som inte var en självklarhet för ett halvår sedan. Han är vår sjätte leonberger, men vår första tid med honom kom att bli något som vi aldrig upplevt förr. Det här är berättelsen om Kosmos - mirakelhunden.

Sommaren började med att vi äntligen fick hämta hem vår valp. Längtan var enorm och vi hade sett fram mot den här dagen sedan hösten. Första månaden med valpgos passerade och det var dags för vaccination hos veterinären. Redan då tyckte vi att lillkillen hade börjat visa stela rörelser och problem att resa sig efter längre vila. Vi gjorde en kontroll hos veterinären, men efter undersökning och röntgen fanns ingen klockren förklaring. Det blev antiinflammatoriskt/smärtlindring i 10 dagar för att se om det gav någon förändring. Dagarna gick, ingen stor förändring så utredningen fortsatte. I dessa semestertider fick det dock bli en annan klinik och därmed en annan veterinär. Här gjordes ännu en kontroll. Ny röntgen gjordes och en remiss till Strömsholm för vidare utredning hos en ortoped. Ännu en gång malde kvarnarna långsamt då det var mitt i industrisemestern och väntetiderna var långa. Även om valpar prioriteras så kändes det som att tiden stod stilla. Vi gjorde vad vi kunde för att ge lille Kosmos en härlig sommar även om han gärna skulle ta det lite lugnt och fick hoppa över vilda busstunder. Vi kopplade in en hundmassör som masserade och kände igenom honom. Även hon intygade att han var delvis dåligt musklad och en del muskler var även mycket korta och spända.
Jag började maila runt till kontakter och vände mig till grupper på Facebook för att söka stöd i det hela. Fanns kanske någon som upplevt något liknande? Uppfödare, leonbergervänner och hundvänner i stort hörde av sig och ville hjälpa till. Mitt i vårt mörker fanns en värme och omtanke som jag inte hade förväntat mig. Stort tack till er alla som hjälpte till att dra i era kontakter och dela med er av information. Ett extra tack till Susanne Ytterskog och Ruth Lintonsson för kontakter och hjälp. Förhoppningen var att vi kanske skulle få tag i något svar eller någon som kunde hjälpa oss att skynda på väntetiden. Det googlades friskt på diverse ledproblem och det ena lät värre än det andra.

Olidlig väntan mitt i semesterider
Till slut orkade vi inte vänta mer, jag började ringa runt och sökte mig till andra kliniker med ortopeder på plats och tillgång till CT-röntgen. Det fanns en akuttid vid en klinik i Stockholm och en ortoped fanns på plats. Patrick jobbade, men jag tog chansen och gasade med lillgutten mot huvudstaden. Det kändes och klämdes och provsprangs i korridorer. Det togs massor med röntgenbilder igen. Någon CT-röntgen ville man inte göra. Man tyckte att det var för tidigt, man visste helt enkelt för lite om honom ännu. Kosmos tyckte inte om att gå till veterinären längre. Jag kan förstå om han tyckte det nu då det var tredje gången med undersökning och röntgen vid en blygsam ålder på 4 månader. Han skötte sig dock kanon. Efter lite väntan hade ortopeden avslutat sitt skift och lämnat över till en annan veterinär som gav oss diagnosen. Under min väntan hade jag just suttit och läst om bland annat OCD och jag hade uppfattat artikeln som att OCD är något man opererar - och så blir det bra. Jag hade artikeln färsk i minnet när beskedet kom.
- OCD i knän och armbågar, samt HD-problem. Det beskrevs som att han hade OCD i alla dessa leder.
Jag såg nog inte ut som att världen gick under. Jag hade artikeln i minnet och tänkte att det här kan ni fixa. Veterinären tittade på mig och frågade om jag förstod vad det innebar. Då kom det…
Jag fick beskedet att operationer och rehab kunde göras men då handlade det om runt 100 000 kr och det skulle bara ge honom något år. Prognosen var mörk. Vår valp hade fått en dödsdom! Hon beklagade och förklarade att ville vi ta bort honom så kunde man hjälpa oss med det på plats, om vi nu skulle besluta oss för det.

Hur var det möjligt? Inte ska man behöva få en dödsdom när man är så liten. Livet hade ju bara börjat. Nu ångrade jag att det blev en hastig tur till Stockholm på egen hand. Tårarna sprutade och nu skulle vi åka hem. Aldrig hade vägen hem till Gävle känts så lång. Trodde nog aldrig att den skulle ta slut.

Väl hemma snurrade det i huvudet. Jag var glad över att ha fått med mig journalen hem och var välkommen att ta kontakt med ortopeden om ett par dagar för att få det hela förklarat igen. Ville vi gå vidare med operation så borde man dock göra det så snart som möjligt för att ge ingreppet bästa möjliga resultat.
Det blev många snörvlande samtal till Kosmos uppfödare Liv i Norge på Mamili’s kennel. Hon blev lika chockad och förtvivlad som oss såklart. Det fanns inga kända fall av OCD i släkten och hon hjälpte oss ytterligare genom att höra sig för med inblandade uppfödare. Liv hade även ett exempel på en leonberger som fått diagnosen OCD, men som efter sekond opinion fått beskedet att den typen av OCD inte skulle opereras, utan med tiden skulle den växa bort. Även om Liv finns långt borta i Norge så har hon hela tiden varit ett stort stöd.
Ortopeden i Stockholm beskrev det som att man inte kan förutse det som uppfödare utan att det handlar om maximal otur. Dyker det upp en valp med OCD i en kull så brukar man inte kunna hitta några tydliga kopplingar. Valpen har nedärvt en ökad känslighet för att drabbas av OCD, men det är något man inte upptäcker i förväg hos föräldradjuren och tidigare generationer. Det är vanligare att hanar drabbas, samt vanligare hos raser som likt våra lejon är snabbväxande.

Efter första chocken beslutade vi oss för att få en sekond opinion. Äntligen kom datumet för ortopedutredningen med CT-röntgen vid Strömsholm och den var bara två veckor bort. Vi tog kontakt med ortopeden i Stockholm för en förklaring nu när helgen gått och många frågor fick svar.
Trots att det var en växande ras så borde hans höfter se bättre ut vid det här laget. Det handlade inte om OCD i höfterna, utan HD-fel.
I hans knän fanns stark misstanke om OCD, men en artroskopi behövde göras för att säkerställa diagnosen.
Ena armbågen hade tydlig OCD och andra armbågen visade en mindre förändring. Även här behövdes artroskopi.
Det var på grund av att man misstänkte OCD i flera leder som prognosen såg så mörk ut. Skulle det varit hennes egen valp så skulle hon inte valt att operera, utan låtit den somna in.
Jag bad att få journalen och alla röntgenbilder skickade till mig och till Strömsholm då vi valt att gå vidare med en sekond opinion. Det kändes hopplöst, men vi kunde bara inte ta bort honom utan att ge honom alla chanser.

Sekond opinion
Naturligtvis hamnar man i en situation där man blir osäker. Lider han i onödan nu? Hjälper vi honom? Om man valde operation så var det ju bråttom, blir det värre nu när veckorna går?
Hur vi än vägde allt fram och tillbaka så var det enda rätta för oss att ge honom en chans till. Framför allt var det förhoppningen att en CT-röntgen skulle kunna upptäcka något som man inte hade haft möjlighet att se på röntgen.
Alla gör det val som känns rätt. För vår del behövdes en dubbelkoll av diagnosen. Först då skulle vi kunna bestämma oss.

Så var det äntligen dags. Mot Strömsholm och ortopeden som skulle ta sig an vår gosse. Många tummar hölls och några timmar senare kom resultatet. Vi fick en preliminär diagnos innan vi åkte hem och den var lite mer hoppfull. Vi skulle behöva vänta ett par dagar på att ortopedlaget och kirurger tittat på hans bilder och journal för att få ett fullständigt förslag på åtgärder.
Beskedet:
- Ja, det fanns flera ledproblem, men med operationer och livslång rehab skulle han kunna få ett bra liv.

Kosmos kunde bli en familjehund. Eventuellt skulle armbågarna inte behöva åtgärdas alls, men hans knän behövde artroskopi. Man ville även operera hans höfter.

Nu kom många frågor. Vad täckte försäkringen? Vilken typ av vila och rehab skulle han behöva. Skulle vi kunna klara av att ge honom det han behövde efter operationerna? Fanns tiden att investera med jobb och småbarn hemma? Vilken typ av rehab innebar livslång rehab?
Efter ytterligare information några dagar senare och frågor besvarade hade vi nått ett beslut. Vi bokade operation av knän, men inget mer för stunden. Man skulle operera ett knä i taget med några veckors mellanrum. En månad gick och det var nu dags för ännu en resa till Strömsholm. Knäoperation nr 1 skulle genomföras. För er som inte har tagit ert lejon till planerad operation kan jag bara säga, att bada ett lejon med ullig valppäls med Descutan är något man helst slipper. Vår Kosmos fick något av en svinto-känsla.

Väl på plats blev vi än en gång bortskämda med rasfjäsk av Mariette Lilja som är hundfysioterapeut på kliniken. Lite klapp och gos är alltid uppskattat. Tack igen snälla du.
Ortopeden som tog emot oss ville dock göra ny CT-röntgen innan ingreppet. Han ville vara säker på att armbågarna inte var i dåligt skick. Klart vi blev förvånade. Plötsligt fanns chansen att man inte ville göra operationen. Det kom som en chock, men naturligtvis ska man vara säker innan ingreppet görs och en hel månad hade ju redan passerat igen. Vi väntade ett par timmar och så ringde äntligen telefonen.

Beskedet:
Det kom som en chock, glädjetårarna sprutade - han var bättre. Bättre i alla tidigare nämnda leder. Vår hund var ett mirakel :)
Ortopeden kunde inte förklara hur det var möjligt, men någon operation behövdes inte i dagsläget. Man skickade hem oss med rådet att låta honom vara en glad hund som nu fick leka och ha kul. Man ville dock att vi återkom för en kontroll med ytterligare CT-röntgen två månader senare. Skulle det då se fortsatt bra ut så behövdes ingen operation. Vilken vändning! Tummar och böner hade gett resultat. Eller var han ett mirakel som veterinären sa? Hade det något att göra med C-vitaminerna och nyponpulvret som vi hade gett honom som tillskott sedan en dryg månad tillbaka? Hade det något att göra med den infraröda värmebehandlingen som vi gett honom? Eller var det möjligt att hans kropp helt enkelt behövde mer tid?
Vi kommer aldrig att få veta hur det var möjligt, men tack och lov gav vi honom chansen att få en ordentlig ortopedisk utredning med CT-röntgen. Hade vi gjort vårt val efter besöket i Stockholm så hade han kanske redan varit borta.

Inget bus utan träning
Att vara en lekfull hund som nu plötsligt fick lov att busa som han ville var nytt för Kosmos. Även om vi var försiktiga så var inte hans kropp förberedd på bus. Naturligtvis kom lite hälta som ett brev på posten. Vi fick sätta in smärtlindring och mer vila. Hältan försvann ganska snabbt och det blev nu ett gäng besök vid det lokala hundgymmet med lite vattentraskträning och kompletterande hemmagympa för att stärka kroppen och jobba med muskler som skulle hjälpa till att ge stadga för hans leder. Nu var vi tacksam för att kunskapen och utrustningen fanns på nära håll. Bara en kvart bort finns en grymt duktig sjukgymnast/fysioterapeut i Ann Essner som kunde ge oss massor med goda råd.
Ann säger att ”hans positiva inställning till livet i allmänhet, och nya konstiga saker och aktiviteter, har varit en stor tillgång under den här processen”.
Tack och lov har han alltid varit en nyfiken glad hund!
Även vår lokala hundmassör på Fridas Hundmassage fick åter känna igenom honom och massera. Han hade bättrat sig och även hon var glatt överraskad över det positiva resultatet.

Återbesök
Ytterligare två månader senare var vi tillbaka för kontroll vid Strömsholm och det gjordes ännu en CT-röntgen. Kosmos var nu sju månader.
Beskedet:
- Han var ännu bättre. Hans knän visade så minimala tecken av OCD att det var mikroskopiskt. Armbågarna var nu bra. Man kunde se att han hade lite panostit i ena frambenet, vilket inte var så ovanligt för en snabbt växande ras. Höfterna tittade man inte mer på denna gång. Vi fick åka hem med lyckoönskningar och någon fortsatt utredning behövdes inte. Han hade fått livet tillbaka och en ljus framtid. Han skulle inte behöva gå på rehab resten av sitt liv. Vilket mirakel! Vilken kille! Det som inte var möjligt hade hänt!
- Lova mig att du inte glömmer bort det här, sa jag till ortopeden. Ta upp det med dina kollegor.
- Jag kommer inte att glömma den här hunden, var svaret jag fick. Det värmde.Delad glädje dubbel glädje
I dessa lägen är Facebook som bäst. Jag har gjort vad jag kan för att sprida vår mirakelhistoria på nätet via Facebook. Må den ge hopp. Responsen har varit att vi inte är ensamma. Det finns även fall där våra lejon till och med har fått en artroskopi, men väl inne i leden finns ingen OCD att åtgärda. Det hör inte till det vanliga, men det får mig ändå att undra. Hade man gjort som i vårt fall och genomfört en extra CT-röntgen innan ingreppet så hade man kanske inte valt att göra ingreppet. Jag kan såklart bara spekulera, men jag är väldigt glad för den noggrannheten i Kosmos utredning.
Här kan det naturligtvis också bli en fråga om kostnader och vad försäkringen täcker. Vi är väldigt tacksam för ett försäkringsbolag som hela tiden har varit snabba med information och hjälp. Ersättningarna har inte dröjt och då jag tyvärr har erfarenhet av sjuka lejon förr, så vet jag att snabba bollar från försäkringsbolag inte alltid är något självklart. OCD kan ju inte växa bort, så hur förklarar vi det? I vårt fall så kan vi bara konstatera att Kosmos inte längre har problem med OCD. Jag ber er hundägare, ge era älsklingar en andra chans. Självklart ska vi inte misstro den fakta och kunskap som våra veterinärer har. Naturligtvis inte. Men det är du som hundägare som tar beslutet om din hund. Sök en sekond opinion för en andra chans. Viktigast av allt är dock att ni ser till att det görs en ordentlig ortopedisk utredning med CT-röntgen. Blunda inte för stelheten och hältan genom att skylla det på växtvärk. Det finns inte! Era hundar är värda mer än så.
Slutligen - lägg vår valp på minnet. Finns det fler valpar som vi kan ge ett liv? Jag hoppas det och därför vill vi dela med oss av vår resa med mirakelhunden Kosmos.

Kommentar av behandlande veterinär Hugo Schmöckel, chefveterinär Diplomate ECVS, vid Evidensia Specialistdjursjukhuset Strömsholm
OCD is a disease of the growing joint. The calcification of the cartilage is disturbed in small areas of the joint, so that the cartilage gets thicker, visible on radiographs/CT as a defect in the bone. As long as there are no cracks in this cartilage and it is firmly attached to the bone, the animal has no inflammation and pain. If the thickened cartilage is lifted from the bone, an inflammation starts and the dog is lame. In these cases the damaged cartilage must be removed during an arthroscopy. But if the cartilage is still attached, the process can be turned and the calcification goes on normally as it was in Kosmos joints. Because we don't CT scan dogs with no lameness, we don't know how often this happens, but complete healing is very rare.

Kommentar av Lennart Sjöström, DVM, MScVM, Diplomate European College of Veterinary Surgeons, vid Evidensia Specialistdjursjukhuset Strömsholm
Jag har inte själv undersökt Kosmos, men har läst journalerna och sett på röntgen- och CT-bilder.
Helenas berättelse om Kosmos är mycket ovanlig! Kosmos hade ju redan en tydlig hälta före 4 månaders ålder. Utvecklingen av tillväxtrubbningen osteochondros börjar vanligen vid c:a 4 månaders ålder, men till en början brukar man inte se någon hälta, den kommer lite senare. Därför är det också ovanligt att man tar röntgen- och CT-bilder på lederna vid så tidig ålder. Eftersom de ledförändringar som sågs i början avtog alltmer, i stället för att försämras, var det sannolikt början till osteochondros. Men sedan normaliserades tillväxten och skadan läkte ut i stället för att utvecklas till en fullständig OCD. Att något sådant sker är alldeles extremt ovanligt. Under mina 40 år som ortoped och kirurg kan jag inte minnas att jag sett något likande tidigare, så Kosmos är ett litet underverk!

Det absolut vanligaste problemet är att unga hundar med osteochondros och andra tillväxtrubbningar kommer för sent till behandling, Det kan bero på att husse och matte inte sett hältan, eller man har ställt diagnosen ”växtvärk”, som inte finns hos hundar, eller också har man väntat och hoppats att problemen ska gå över av sig själva. Om behandlingen fördröjs skadas det friska ledbrosket av inflammationen i leden, leden drabbas av artros, och prognosen blir mycket sämre. Därför är det viktigt att inte ta det som hände Kosmos som orsak till att vänta för länge med den viktiga behandlingen. Tyvärr kan man inte räkna med att det ska ske ett underverk!ag har inte själv undersökt Kosmos, men har läst journalerna och sett på röntgen- och CT-bilder.
Helenas berättelse om Kosmos är mycket ovanlig! Kosmos hade ju redan en tydlig hälta före 4 månaders ålder. Utvecklingen av tillväxtrubbningen osteochondros börjar vanligen vid c:a 4 månaders ålder, men till en början brukar man inte se någon hälta, den kommer lite senare. Därför är det också ovanligt att man tar röntgen- och CT-bilder på lederna vid så tidig ålder. Eftersom de ledförändringar som sågs i början avtog alltmer, i stället för att försämras, var det sannolikt början till osteochondros. Men sedan normaliserades tillväxten och skadan läkte ut i stället för att utvecklas till en fullständig OCD. Att något sådant sker är alldeles extremt ovanligt. Under mina 40 år som ortoped och kirurg kan jag inte minnas att jag sett något likande tidigare, så Kosmos är ett litet underverk!

Det absolut vanligaste problemet är att unga hundar med osteochondros och andra tillväxtrubbningar kommer för sent till behandling, Det kan bero på att husse och matte inte sett hältan, eller man har ställt diagnosen ”växtvärk”, som inte finns hos hundar, eller också har man väntat och hoppats att problemen ska gå över av sig själva. Om behandlingen fördröjs skadas det friska ledbrosket av inflammationen i leden, leden drabbas av artros, och prognosen blir mycket sämre. Därför är det viktigt att inte ta det som hände Kosmos som orsak till att vänta för länge med den viktiga behandlingen. Tyvärr kan man inte räkna med att det ska ske ett underverk!

I dag er Kosmos en utrolig flott og snill hund



Om det var c-vitamin, nypepulver, varmebehandling eller clucosamin i fòret eller en stor porsjon mirakel så er det nok dine eiere som har den største betydning, de ga ikke opp, de har lett muligheter og trent deg og gitt deg mye kjærlighet, det er bare å ta av seg hatten for. ❤lig tusen takk Helena og Patrick. Du kjære Kosmos lever virkelig videre for din søster Queen, noe jeg ba om at du måtte, det er en annen historie som jeg kjenner jeg begynner å bli klar til å fortelle💙❤